Mat från förr, rätt oförr men ändå förr.

En flyttgubbe som heter Tonny.

Ambitionsnivån finns inte ens. Fuckin Jonas och Wille, skaparen och hjärtat i SÅ FETT BEHÖVER RYGGSTÖD har inget intresse av att ens ta steget ur kuvösen.

Här steks det lök och köttbullar i en wokpanna.

Vad fan ska jag göra. Jag tar fortfarande bilder på mat givetvis, helt utan syfte.

Omelett tänkte jag göra en dag, med rester och sånt.

Men å andra sidan, vad har jag egentligen någonsin både haft syfte att utföra och utfört.

Där i durkslaget låg det ju potatis och morötter, och här är risrester.

Min vita månad hade jag ett syfte med, men det visade sig ogrundat.

Det är ju antagligen ägg som är lite vispat där.

Jag såg Jonathan Ames i en teveserie, han förklarade för nån att vit vin var bättre att dricka än annat.

Först måste ju riset stekas lite, så att det blir stekt ris.

Så jag köpte en BIB vitt vin.

Det blev inte alls gott, jag gjorde fel eller nåt. Fy.

Det visar säg att det inte alls är nyttigare, det var nån som berättade det för mig.

Det här åt jag antagligen en annan gång. Stekt ris.

Jag har egentligen gjort rätt hela tiden som dricker mest rött vin.

SVERIGE ÄR BÄST. Mat.

Rött vin är ju godare ändå.

Här sitter folk på Grappa.

Men syfte kanske inte är nåt att prata om ändå, fuck em ändå de där hjärtat och skaparen. Fuck em.

Ännu en jälva potatissallad.

Diskussionen om nya låneord tog aldrig fart. Inte så lätt när det publiceras av en funktion som ligger i kuvös.

Här sitter nån annan.

EN BEBIS SOM KANSKE ALDRIG KOMMER ATT BLI STOR.

Det här var fett fett! Fuckin A alltså, jag skulle äta hemma hos mamma och pappa en dag, eftersom det var nära nåt jag skulle till tror jag, de var alltså på jobbet.

Inte för att det fanns nån ambition för att bli stor.

Men de hade ställt fram en fett fet Chili con carne. Åvsomt. Jävligt circle.

MEN VILLE VI INTE EXISTERA.

Äppelpaj fanns också, bara fanns liksom.

Flamman og Citronen (hjärtat och skaparen) lagar också mat tror jag, men de fotograferar inget.

Fattigmans-wok. Harrys kort verts, skitopassande i wok men fuck it.

WAKA FLOCKA FLAME, THAT'S MY STAGE NAME. Musiksidorna finns kvar hursomhelst!

Och lite av en omelett i bitar.

Jag har tenta i Feministisk Statistik I imorn klockan 09.00.

Här ser det ju rätt okay ut, det var det.

Vi får ta med ett A4 och skriva precis vad vi vill på, en laglig fusklapp liksom.

Dom här pinnarna byggde jag av en ek, ska det va egenproducerat så ska det inte va några halvmesyrer.

Det är inte så mycket skotthål i väggarna eller nerbrända bilar i den här delen av Söder om Söder, det hade jag aldrig trott. Då är ju både Hässelby och Vällingby värre.

Här står en annan flyttgubbe på Shurgard i Solna. Där rör det sig en del olaglingar tror jag.

WAKA. FLOCKA. JUICE. MANNEN. HUGO.

Det här är en club macka. Med kyckling, bacon, paprika och nåt mer. Majonäs ja.

Har flyttgubbar ambitioner?

Nytt inlägg, fan vad circle!

Alltså det känns verkligen som om det behövs en sammanställning av förslagen hitintills, det är för mycket som försvinner efter att vinsömnen har fått säga sitt. Tänk hur mycket som redan är borta, idéer som kanske aldrig kommer tillbaks. Försvunna som Cesárea Tinajeros poesi (förutom den med strecket, vågstrecket och hackstrecket). De jag fortfarande kommer ihåg kommer här. Jag tänkte rangordna först, men jag har aldrig rangordnat något förut, så jag skiter i det nu också. Jag skulle ångra mig samma stund jag sätter siffrorna i text.

Vi ska alltså bestämma oss för vilket nytt engelskt/amerikanskt ord vi ska försvenska. Kategorierna vi följer är att helt enkelt säga ett amerikanskt uttryck på lite svenskt vis - eller det egentliga målet, att skaffa en ny innebörd åt ett engelskt ord i det svenska språket. Jag skiter i allt debatterande om vilket håll vi ska styra kosan, de som tycker att vi ska använda alla ord rätt ut, jag tycker vi ska bestämma oss för ett ord och använda det mest hela tiden helt enkelt.

Som ni alla vet är ju förlagan ordet SOFT. Mjukt översätts det, ett tingbeskrivande adjektiv eller nåt sådant kallas det, nästan helt säkert inte just tingbeskrivande adjektiv, men någonting med den ungefärliga innebörden, kallas sådana ord. Men uttrycks ordet mitt i en mening på svenska betyder det ju inte mjukt. Det är alltså det jag vill, hitta ett nytt ord att felanvända.

Vi börjar med de populäraste av orden som är försvenskningar av befintliga uttryck:

Splendigt (Splendid)

Gnarligt (Gnarly)

Gorgiöst (Gorgeous)

Grayvigt (Gravy)

Isy (Icey)

Comfigt (Comfortable)

Den lite oklarare kategorin, de populäraste, uttalas alltså på engelska, mitt i en svensk mening. Det här är ju lite svårare, helst inget ord med en befintlig andra betydelse, som vissa färger (blue) eller typ straight/crooked/gnarly, eller väderreferenser som redan är humörklassade litegrann. Nåväl:

Blir lättare att bedöma om vi sätter in orden i en mening.

Gudars, fan vad...

...Circle

...Round

...Spotty

...Oaky

och några substantiv...

...wall

...pillow

...tower

...animal

Nån tanke?

Ingen mat den här gången, orden var feta nog, vi behövde ryggstöd. Men det här är en preview på något som kanske kommer sen. Mat alltså.

Franke, du ær min væn Franke.

Alltså egentligen blev det inte så kreativt och hittepå som jag först tänkt, ingen revolution, men helt på eget bevåg hursomhelst - ändå nice. Först hittade jag en påse ny-potatis i kylskåpet. Sen åkte jag långbräda ner till Coop och köpte lite cocktail tomater och lite kapris. Jag mötte ju alltså den Sebastian där också, han mådde bättre och var piggare än jag, jag var även igår drabbad av mina kamraters icke-drickande och effekterna det får på världsbalansen och (i) mitt huvud. Sebastian är till hälften colombiansk mexikan och behöver således siesta eller vad det kallas, på indianska. Sov gjorde han hursomhelst.

Jag tittade på Pusher och lyssnade på Chingo Bling medan potatisen kokade, det går inte att göra så mycket annat, den måste ändå kallna innan jag kan blanda ihop allt. Och om man inte kan göra så mycket annat är det alltid bäst att titta lite på Pusher. Jag såg alltså Flamen og Citronen häromdan förresten, tänk er

Mads Mikkelsen är Citronen, han är motståndsman i Köpenhamn, året är 1944, det var inte speciellt länge sen han sköt sin först nazist. Han har skjutit några andra också, en tant sköt han i axeln, hon var angivare. Men annars är det Flaman som skjuter mest..

Mads ser snäll ut, lite förtappad, han vill ju väl, men han har vuxit under vintern, för Fæderlandet. Små runda glasögon, hatten, rocken, skäggstubben och det ständiga solbrända svettiga ansiktet, som om de var i träsken i Louisiana (no museum) och inte ett vintrigt Köpenhamn. Hans fru Bodil berättar vid ett de få tillfällen de syns att hon ämnar flytta in hos en annan man,

helt plötsligt står han där på gården, mannen slipar nån vagn eller nåt utanför sitt hem, hans pig och hennes datter hänger upp tvätt lite längre bort, plötsligt står han där, Citronen,

'har du et arbeid?

'eh'

'arbeider du? tjener du penge?'

'ja'

'du ska ta god hand om min pig, forstår du?'

'ja' säger han med rädd uppsyn

'du ska ta god hand om min pig og min datter'

'ja den skal mig'

Citronen backar därifrån, vinkar försiktigt till sin dotter, han lyfter inte handen längre än till midjan.

'må jeg nan gang høre nåt ellers så skyde jeg deg'

'ja, jeg skal ta god hand om din datter'

Här är en bild på Seb Bling när han äter.

Eftersom jag var hungrig orkade jag inte vänta till potatisen kallnat, den kokades tills de var rätt mjuka förresten, det tycker jag om när det gäller färskpotatis. Så jag spolade kallt vatten på tills de svalnat lite. Sen lage jeg kartofflarna i lagom stora bitar i en skål och slängde på haricots vertes som jag stekt med massa vitlök.

Dressingen hade jag nog redan slängt på vid det laget förresten, lite vitvins vinäger med olivolja, fransk senap och vitpeppar och salt.

På med kapris och sånt.

Tomater i en skål bredvid. Och feta ost är ju gott, eftersom det är hittepå eller whoteva så hade vi på det också. Alltså nåt mer var det... Just det, lite kruksallad bredvid och några rostbiffskivor. Några oliver också.. De var ju goda för sig själv oliverna men jag tycker inte de passade i salladen...

En balkon har vi. Där måste man ha på sig stunna shades för att skydda ögonen från solen som alltid lyser där. Jaha. Nu åker jag till Köpenhamn.

Herregud, när jag skummar igenom det, jag glömmer alltså att skriva ut varannan preposition, hur fan lyckas jag. Så om det ser lite kefft ut här och var så har jag helt enkelt missat att redigera det.

Det är så vi äter.

Jag äter inte så ofta nuförtiden, men när jag väl äter är det fett fet mat, och sån mat som har så mycket socker i sig att det smakar socker. Det är gott tycker jag, och det brukar inte vara ett så stort problem, tränar jag lite så är det frolle (okay -> lugnt -> lunch -> frokost (danska) -> frolle (danne-slang) = ni vet redan mand). Men nu har jag alltså varit bakis jättemycket hela sommaren, typ igår, och en del i måndags, men framförallt i söndags. Jätte-o-soft. En del skulle ju kunna tycka att jag har mig själv att skylla, men det är folk som inte har så bra koll på världsbalans och sånt. Det finns en viss mängd dagen-efter-tillstånd att dela ut varje sommar. Den här sommaren dricker alldeles för många runt omkring mig alldeles för lite och således saknar deras kroppar de kemiska ämnen som krävs för att de ska kunna uppleva sin beskärda del - istället dumpas all bakishet på mig. Det är egentligen rätt oetiskt att folk håller igen sådär.

Men jag är inte orolig. Världsbalansen kommer belöna mig på något sätt, med mat kanske. Eller med smak eller nåt.

När jag är bakis äter jag ju inte så ofta. Inte så trevligt heller. Här är lite dåliga bilder det jag ändå har ätit:

En gång åt jag toast och scramblade ägg till morgonmål, det såg ut så här. Äggen var godare än brödet. Rosmarin tror jag var med nånstans.

När vi var i Halmstad gjorde Rebecca raggmunkar åt oss. Bilder. Supergott. Friskt.

Jag och Max åt nån sorts pasta typ halv fem på natten på Kungsholmen, det var gott. Färska tomaterna med mozarellan gjorde det.

Sen nån gång där under sommaren tog ju paret Calle och Vera Kaffe med mig och Wilhelm till Köpenhamn, de ville visa oss Østerbro och Kødemargnaden bland annat. Nån gång där dagen efter nån dag gick vi på Kalas. Där hade de en hel del små korta killar som såg ut som att dom försökte se ut som judiska journalister på typ Vibe Mag eller Rolling Stone, rutiga skjortor och en Lenin-intellektuell blick mitt i glada Danmark, och givetvis linslösa stora glasögon. Vi var glada ändå, de hade øl ja.

Klara var där i säkert en timme. Hon hade varit på Ibiza och DJ'at eller nåt sånt crunkigt i två veckor så hon ville titta förbi sina vänner på Kalaset och äta pannkakor, med blåbär - vuxet mitt i pannkaksvalet.

Vera Kaffe tycket att det var kul att äta sallad, jag tyckte att det var kul att äta pannkakor. Det var ju ett litet barn där va som såg ut att tycka att de var så goda, så skjut liksom. Vi kommer till det. Vera Kaffe var väldigt nöjd med sin salladsgrej, jättegott var det visst.

Nu til den här postens;

Fuckin A,

Pannkakor alltså. Det är ju soft. Sen hade de på lite choklad och lite för lite banan. Kalas tycker jag, med öl till.

Vi lyssnade alltså givetvis mest på jerkin igen.

Julius Ceasar Salat, Und Untz.

Fuck, was fuck da fuck ist fuckin los? Klein blaugg imlägnung im über ein Monat. Nur zwei sheisse posten in Juni, das wunderwoll summer monat Juni, nur zwei. Aber der ist ein förklarung. Meinen frendüng hassen das Web. Warum. Ich weisse nicht. Und ich habe gewesen auf ein kampüng farm in Baskien mit FC Basel Fan Club, super Stuhl Detail.

Immerhein, nahrung vor züruck. Eine Julius Ceasar Salat Special. Me vale madre, es ist super. Ich Ändern textstil. Mit Herr Max und Frau Emilush Boomdata. Bildung:

Geröstetes Baguette, mm, Yummy.

Das Baby-Huhn:

Und Parmaggio refresh. Und ein Schwedes käse slicer.

Viele pferd esel.

Nur in heinie, aber jeder Tag ist ein heinie Tag.

Me Vale Madre, tu du lu!

Wir geschust sardellen, aber bekam zufrieden mit sardinen.

Molto parmaggio und sardellen in der dressing

Wir haben gras.

Emilush Boomdata und Max, me vale madre.

Und der music? Klein Jerkin toner.

PluggDunch.

Det var lite rester kvar av grönpepparsåsen som Juicemannen och Max Payne trollade fram för några dar sen, och det tyckte vi var trevligt eftersom vi blev hungriga mitt i ninjaövningarna till ninjaslagsmålstestet till grundkursen Makroekonomi med Scientologiska tillämpningar. Jag kom på att det var dags att studera, och det här var den enda kursen som jag hinner klart med innan jag blir 40 om några år. Så Emilush Boomdata och Ida 2 var med givetvis, de gjorde matsaker precis som vi.

Fläskefillen som låg i frysen tinades och stektes hel i kanske salvia och nån sånt.

Jag hade några hårdpotatiser i kylen som vi cuttade upp och kokade, de var så stora innan, helt sjukt.

Mat och matlagning.

Sen la vi in fläskfillen i lite mindre bitar i någon form av form tillsammans med restsåsen och lite mer matlagningsgrädde.

Dessutom finns det bilder som tyder på att vi åt sallad också. Ja asså det här är mest en dokumentation av hur ninjas spenderar sina grupp-ninjaplugg, dessutom har jag sommarlov och inget annat att göra än att skapa mediainformation på internet. 

Soundtrack var jerkin idag också. Och lite Dorrough Music.

*Obs. Eftersom jag inte identifierar mig som student så bytte jag ut alla ord som hade med studerande att göra till nånting med ninja. Studenter är ett jävla pack egentligen, bara går och drar och startar kommunistrevolutioner mitt i börshandeln. Det har jag alltid  tyckt.

Förväntat, befogat, fastslaget.

Übern här på bild sällskapde och kommenterade alla sillbitar efter deras utseende. Han ville helst inte smaka, jag ser ingen rationell förklaring till varför, han kanske inte tycker om smak. Alla tycker ju inte om smak, kryddor och konversationer och sånt. Riktiga truppspelare. Det beror kanske på vad man har för förväntningar på livet. Jag kan inte sjunga till exempel, så jag har inga förhoppningar om att bli rockstjärna, om jag inte lyckas påverka mina läkarstuderande danskar att satsa på gom/tung-plastikoperationer så klart. Inte rockstjärna alltså, så jag får helt enkelt låta bli att knarka mycket, och tycka om swanging mat och god musik istället. Kräftor med bass och Sissy Bounce med cayenne istället. Nu är ju inte Übern sån, så jag fattar inte varför han inte ville smaka.

Jag smakade till slut hursomhelst. Inte helt oväntat var vitlökssillen en riktig U-God/Fed-X. Nä, inte att jag inte kommer att fortsätta köpa den, men jag äter den nog på tisdagar snarare än midsommar. Blend, som i svagt och som rune.

Potatisen till var briljant, nypotatis kokt och stekt och sånt, dill, fett fett.

Senapssillen däremot gick hårt. Man kan till och med göra smörrebröd av den, nu har jag inte bild på det. Men jag la på lite extra fransk senap, lite sill och typ bladsallad som frisknad. Äts bäst lättklätt i ensamhet på en balkong med en Dansk edition Grön Tuborg, 4,6an inte den svenska 4,2an på burk, och med benen i kors givetvis.

Tillslut vann ändå skärgårdssillen. Den som vet den vet. Smakade som vanligt egentligen. Inte lika god när jag var bakis som när jag mådde bra. Men allra bäst innan man hunnit bli bakis.

Sen drack jag läskeblask givetvis. Fan vad snabbt det gick åt. Fick kämpa för att se till så att jag fick ett smakprov av varje. Det gick!

Ny drink.

Läskeblasker

Hallonsodan kan jag längta mest till, då den är så sjukt söt. Det passar fan bra när jag känner mig så där hungrig som jag kan bli när jag knappt kan koncentrera mig, sockersjuk eller nåt sånt heter det bland tjejer och läkare. Då är det som att köra socker IV typ, perfekt.

Ändå smakar den alltså sämst just därför att den är så söt. 

Nygårdas apelsin smakar inte så mycket just apelsin som säg en Zingo. Inte vad jag hade väntat mig. Läskeblask är läskeblask liksom, men när den är lite för söt och lite för kolsyrad samtidigt blir det kefft. Så den är näst sist.

Sockerdrickan är clean, som en Dagens/Spritzer typ. Frisk och god. Givetvis tar jag hellre en Dagens då det lugnar nerverna på ett annat sätt. Riktigt mysig vid törst.

Päronsodan är som en dagens med lite päronsmak. En päronsmak som utan nackdelar växer efter att läskeblasken är nersköljd. Fett fett. Jag ville bara fylla på munnen i små-intervall så att eftersmaken aldrig riktigt försvinner. Jag tror att det är större risk för att jag blir beroende av päronsoda än crack, om det skiter sig nån gång och jag känner att jag vill misslyckas med mitt liv.

Trocadero är Trocadero. 

Bäst i test, och till fest

smakar helt klart mest

tell teh world skicka ett ess em ess

det blir omöjligen nån rest

det är helt enkelt världens bästa blaskeläsk!

För övrigt känner jag mig fullständigt handikappad när jag inser att jag inte längre kan utantill vilka grammatiksa regler som gäller på Svenska, och vad som gäller på Engelska. Jag brukade hata när folk skrev fel, och nu är jag själv osäker på reglerna gällande versaler i ords inledning. Vid namn, på drinkar eller läskeblasker till exempel. Personnamn är givetvis stor bokstav på båda språken, men gatunamn och sånt? Helvete alltså. För länge sedan jag skrev på Svenska.   

Soundtrack. Jerkin så klart!